Reportage

Att våga prova – även om man tror att man inte kan – och lära sig se något nytt i någonting gammalt.
Det är några av de erfarenheter som den första kullen deltagare i Recycle design på Eskilstuna folkhögskola har med sig efter nästan ett års utbildning.
- Förut tyckte jag att sådana där miljönissar var rätt jobbiga. Nu är jag precis likadan, säger Nina Bladh.

Det är inte lätt att gissa att det gömmer sig en utbildning bakom de stålgrå dörrarna i det gamla industrikomplexet som är en del av Munktellstaden i Eskilstuna. På dörren hänger en skylt som talar om att Remade Swedens lokaler är öppna tisdag till söndag. Men här huserar inte bara Remade Sweden utan också Recycle design, en unik ettårig utbildning i återbruk där målet är att vaska fram nya idéer och skapa säljbara produkter.
Det mesta som eleverna på Recycle design åstadkommer är okonventionellt.  Här gäller det att utgå från något gammalt och skapa något nytt. De senaste veckorna har klassen jobbat med två projekt: dels en modevisning med omgjorda kläder från Pingstkyrkans second hand-butik, dels möblering av en hall med hjälp av recycling.

Tema: circus

Den grupp som har arbetat med kläder har haft tre teman: rock, vår och circus. Att det inte råder någon brist på fantasi i gruppen vittnar resultatet om. Ett gäng gamla slipsar har blivit en handväska. En långkjol fick bli en kort klänning. En ganska trist tunika fick en helt ny approach med hjälp av ett häftigt blixtlås. Och med hjälp av gamla plastbestick skapades en kreation som världen aldrig tidigare sett maken till.
- Visst är det lite skruvade kläder, ingenting som de flesta har på sig till vardags. Den här gången har vi inte behövt tänka på att prylarna ska gå att sälja. Det är annars en förutsättning på kursen att vi alltid ställer oss frågan: går det här att sälja? förklarar Victoria Johansson.

Smycken av schackpjäser

Den här dagen sitter hon och tillverkar örhängen av schackpjäser. Mitt emot sitter Jenny Nissilä och gör halsband av gamla ljusmanschetter.
-  Man kan göra smycken av nästan vad som helst. Och det är tacksamt för det blir inte så dyrt, smycken går alltid att sälja, konstaterar Jenny Nissilä.
I rummet bredvid arbetar Jaana Norman, Nina Bladh och Aira Wallén med hallutställningen. Både hallen och kläderna har cirkustema så det ska bli mycket färger och mycket intryck.
- Vi är inte så mycket för matchning. Vi har fått och plockat med oss hemifrån möbler i helt olika stilar. Men det kommer att bli snyggt ändå. Målet är att vi ska få till en multifunktionell hall för trångbodda, berättar Jaana Norman samtidigt som hon grundmålar en sliten tamburmajor.

Tjänstledigt

Både Jaana Norman och Nina Bladh har tjänstledigt från sina jobb för att ägna ett år åt recycle design. Under året som gått har de fått prova på att arbeta med alla tänkbara hantverkstekniker, från svetsning till broderi.
-  Sömnad var någonting som jag inte hade hållit på med sedan mellanstadiet. Jag har alltid tänkt på mig själv som en trä- och metallmänniska. Här har jag lärt mig både virka, sy och brodera. Det har varit fantastiskt utvecklande att våga prova sådant som man tror att man inte kan, säger Nina Bladh.
-  Sedan har utbildningen haft bieffekter också. Jag har lärt mig bedöma kvalitet på både mat, kläder och möbler. Jag vill inte längre stoppa i mig vad som helst. Nu är det ekologiskt och närproducerat som gäller, säger Jaana Norman.

Inga gränser

För Eva Svensson, som är kursledare, har också det första året med Recycle design varit utvecklande.
 -  Man lär sig väldigt mycket av att starta en ny kurs. Jag har aldrig arbetat med folkbildning förut, det har varit intressant. Vi har mötts av så mycket intresse och positiva attityder, det överraskade mig faktiskt, säger Eva.
Att dela lokaler med Remade Sweden, som bland annat arbetar med marknadsföring av återbrukspordukter, har varit lyckat. I lokalerna finns både utställningar och försäljning .
-  Det är väldigt inspirerande att se vad man kan göra av återvunnet material. Vi har lärt oss att det egentligen inte finns några gränser, säger Eva Svensson.
Text och foto: Lena Wistrand